Ahmad Sallam

Jag trodde jag sökte ett jobb. Men det var jag som blev testad på vem jag är.

⸻

Först kom mailet.
Sen kom testerna.

Personlighet. Logik. Stress. Risk.
Klicka. Rangordna. Välj rätt färg. Välj fel och bli bortvald.

Jag satt där. Gjorde allt rätt.
Men någonstans kände jag hur jag försvann.

Inget om vad jag har byggt.
Inget om vad jag har gått igenom.
Inget om vad som gör mig kapabel på riktigt.

Till slut kom svaret:
Du är reflekterande. Självständig. Osäker i pressade lägen.

Nej. Jag är inte osäker.
Jag har bara stått i verklig press. Inte simulerad.

Jag har tagit beslut när ingen annan vågade.
Jag har löst problem utan instruktioner.
Jag har levt i situationer där “fel svar” inte innebar ett minuspoäng
utan en riktig konsekvens.

Så jag undrar:

När blev det viktigare att prestera i ett hypotetiskt scenario
än att ha visat vad man klarar i verkligheten?

Hur många har vi redan sållat bort,
bara för att de inte passar in i en mall de aldrig fick vara med och skapa?

⸻

Du som läser:

Har du någonsin blivit testad på ett sätt som sa mer om systemet
än om dig själv?

Berätta. Jag lyssnar.

/ Ahmad